Vi använder alla telefoner dagligen för att ringa, skicka sms eller surfa. De flesta i Sverige har en mobiltelefon, även om den fasta telefonen fortfarande finns kvar. När vi ringer, både inom Sverige eller till ett annat land, använder vi telefonnummer. Om en person som inte finns i vår kontaktlista i mobiltelefonen har ringt till oss, så visas personens nummer – både telefonnummer, men också landskod. Sveriges landskod är 0046. Om en person i ett annat land ska ringa till ett svenskt nummer – det gäller både för fast telefon och för mobiltelefon – så måste personen slå 0046 för att kopplas till Sverige. På en mobiltelefon skrivs + istället för 00: +46 är Sveriges landskod.

Varifrån kommer landskoderna och hur används de? Svaret är i mångt och mycket geopolitiskt.

Telefonens historia

Ordet telefon kommer från de två grekiska orden tēʹle, ’fjärran’, och phōnēʹ, ’röst’ eller ’ljud. Telefonen uppfanns 1849 av italien-amerikanen Antoni Meucci. Meucci var dock så fattig att han inte hade råd att ta patent på telefonen. År 1876 fick skotten Alexander Graham Bell patent på telefonen och har ofta setts som telefonens upphovsman. Under denna tid var det flera vetenskapsmän som arbetade med att ta fram en telefon, det låg i tiden, men Bell var den som fick patentet. År 2002 blev Meucci dock erkänd som telefonens uppfinnare av den amerikanska kongressen.

Telefonen blev en succé och har hela tiden utvecklats. År 1892 kom svenska Ericson med ”Taxen” – den första telefonen där mikrofon och hörlur var av samma stycke. Under nästan hundra år fanns det endast fasta telefoner och under lång tid användes telefonväxlar där växeltelefonister arbetade. Personen som skulle ringa lyfte på luren, sa var den skulle ringa och växeltelefonisten växlade manuellt till mottagaren. Under denna tid började också företag och privatpersoner att ringa utomlands. Till skillnad från idag då vem som helst kan skaffa ett billigt abonnemang med operatörerna olika specialerbjudanden och ständiga prispress, var det förr en klassfråga att ha tillgång till telefon och kunna ringa. Idag är själva hårdvaran en klassfråga, då inte vem som helst har råd att köpa den senaste smartphonen, men sett ur ett historiskt perspektiv har det aldrig varit så billigt att ringa som det är nu. Innan du köper en telefon är det därför viktigt att läsa på, vilken är bäst i test?

Inom länder och regioner har de också alltid funnits olika telefonkoder, till exempel har Stockholm 08 och alla fasta nummer inom Stockholm börjar med 08. Inom dessa regioner, med samma nummerprefix, behöver inte den som ringer slå regionkoden; inom Stockholm räcker det alltså att bara slå telefonnumret, utan prefixen 08. I och med mobiltelefonernas intåg och dominans på marknaden, har detta inte så stor betydelse längre då ett mobilnummer inte följer vilken region som personen bor i.

ITU

För att underlätta internationell telefonering skapades FN-organet ITU, Internationel Telecommunication Union. ITU:s uppgift var att koordinera landskoder för att det skulle bli lättare att ringa utomlands. År 1960 kom ITU med den ”Röda boken”. De drivande länderna bakom ITU och att skapa ett sammanhållande internationellt system för telefoni var Storbritannien och Frankrike. De valde då egna landsnummer, 00 44 för Storbritannien och 00 33 för Franrike. Då Europa hade många länder, och idag än fler, beslutades det att Europas landskoder skulle börja med +3 eller +4. Sverige fick då +46. Efter 1960 kom ITU ut med böcker vart fjärde år, men slutade med fyra-årsintervallen under slutet av 70-talet, för att kunna följa med i förändringarna.

De olika landskoderna

Under 1960-talet beslutade ITU att dela in hela världen i olika zoner som medförde olika landskoder för telefonnummer. På denna tid användes fasta telefoner med skivor. Att slå en 0:a, som på telefonskivan kom efter 9:an, tog nästan två sekunder. Först skulle 0:an komma till ringläge och sedan skulle den tillbaka till sin ursprungliga plats. Detta medförde att det var bättre att ha ett lågt nummer, det gick mycket snabbare att slå, än att ha ett nummer med siffror långt bak.

Nordamerika fick +1, då det var både ett folkrikt land, men också ett land som hade många företag. De beslutas sedan att Afrika skulle ha +2 – trots att det inte fanns så många företag. Dock var vissa länder i Afrika fortfarande brittiska eller franska kolonier, eller före detta kolonier som Storbritannien och Franrike hade mycket kontakt med. Europa fick + 3 och +4. Franrike och Storbritannien valde då de enklaste landskoderna för sig själva. Latin- och Sydamerika fick +5 – de hade både mycket kontakt och utbyte med både Nordamerika och Europa. Oceanien och delar av Sydostasien fick +6. Den största zonen var Sovjetunionen, men då Sovjetunionen inte hade mycket affärsutbyte, vare sig inom landet eller med andra länder, fick de nummer +7. Detsamma gäller Kina och delar av Asien som fick landskod +8. De västliga delarna av Asien samt mellanöstern fick nummer +9.

I Europa börjar landskoderna med 00, men i ett 20-tal länder börjar landskoden med 011. I NANP-länderna, North America Numbering Plan, börjar landskoden alltså med 011, vilket innebär att + betyder 011 i de länderna.

I och med mobiltelefonerna ändrades 00 46 till +46 om en person skulle ringa till Sverige. Vid samtal till utlandet tas, för det mesta, den första 0:an bort. Om en person har mobilnummer 070 123 56 89 inom landet, så skrivs det +46 70 123 56 89 när den personen rings från utlandet. En orsak var att då telefonnumrens förr inte kunde vara mer än elva siffror, kapades 0:an.

Prefix – lokala koder

Om vi bortser från landskoden så kallas början av ett telefonnummer för ett prefix. De flesta svenska prefix är så kallade riktnummer, dvs kopplade till en viss ort. Stockholm har som de flesta vet 08 som riktnummer medan Göteborgsområdet har 031. Utöver riktnummer så har vi i Sverige flera andra prefix. 010 är till exempel ett prefixnummer för geografiskt oberoende abonnemang och 020 för kostnadsfria telefonsamtal. För mobiltelefonnummer gäller 070, 072, 073, 076 och 079. I början var dessa mobilprefix kopplade till operatörer. Men sedan 2001 kan du behålla ett telefonnummer när du byter operatör genom en portering av numret. Detta har gjort det lättare att byta operatör vilket i sin tur lätt till lägre priser. Nu kan du exempelvis lätt jämföra mobilabonnemang och hittar det som passar dig bäst samtidigt som du får behålla ditt telefonnummer. Det hade aldrig gått om mobilprefixen fortfarande var knutna till en mobiloperatör.

Geopolitik

Under utvecklingen av landskoder var det de största och mest inflytelserika länderna som beslutade vilka landskoder som olika zoner och länder skulle ha. Mest tydligt är det när det gäller Nordamerika, +1, samt Storbritannien och Frankrike. Under denna tid kunde ett telefonnummer av tekniska orsaker inte vara längre än 11 siffror. Idag kan telefonnummer vara längre, men då användes en annan teknik. Detta medförde att större länder fick nummer med en eller två siffror, som USA och Storbritannien som har +1 respektive +44, medan mindre länder med mindre befolkning fick tre siffror som landskod, som Island som har +354. Med en mindre befolkning behöver ett land inte ha lika många variabler för telefonnummer för att alla abonnenter ska få ett eget nummer – fortfarande med bara elva siffror. Dessa principer gäller ännu, men idag kan telefonnummer ha upp till 15 siffror eller fler.

Från 60-talet och framåt har det skett många politiska förändringar, såsom att många kolonier har blivit egna länder, Jugoslavien har delats upp i nya länder, Sovjetunionens fall medförde nya stater, Öst- och Västtyskland blev ett land, medan Tjeckoslovakien har blivit Tjeckien och Slovakien. Detta har medfört att landskoderna har förändrats. Det är endast sex länder som har kvar samma landskoder som de fick 1960: Sverige, Grekland, Italien, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Vid återförenandet togs Östtysklands nummer bort och Tyskland använder Västtysklands landskod +49.